Grannskap och vackert väder

Första gången jag träffade mannen fån grannhuset var när vi nyss flyttat in här, och då upplevde jag att han var en riktig sur-gris. Han kom och knackade på dörren med en "arg" knackning. Jag öppnade, han presenterade sig inte utan började skälla om några träd som Patric hade fällt, men ännu inte hunnit tagit reda på. Jag tänkte att här var det otrevliga grannar, usch och fy! Men vi fortsatte att vara som vanligt så klart, och allt eftersom tiden gått har vi börjat småprata med varandra mellan familjerna, och barnen leker också. De har en flicka som är ett år yngre än Thea, och jag brukar skänka urväxta kläder till henne efter Thea och det har de uppskattat! Hur som helst så bjöd de över oss hem till dom i fredags. Vi satt ute i det fina vädret, drack nån öl och småpratade, och det var hur trevligt som helst! Vi sa att de kunde kika in till oss igår kväll, och de gjorde de. De kom vid halv åtta och stannade tills klockan nästan var två!!! Så det var också en kanontrevlig kväll! Tänk vad man kan ändra uppfattning om människor när man väl lär känna dom! Vilken tur att man ger varandra en chans. Det är roligt och intressant med nya bekantskaper!